Urban express, första kapitlet – del 2

Två teman som tas upp i första kapitlet av Urban express återstår att kommentera. Staden samt Innovationer/Kunskap. Det här inledande kapitlet spretar mer än de som sedan följer. Framöver ska vi kommentera kapitlen mer kortfattat. Det finns annars en risk att vi gör den här boken mer avancerad än vad den är.

Kvinnors förbättrade levnadsvillkor fungerar som Schlingmann och Nordströms trofé för att visa att kapitalismen leder till absolut utveckling. Staden är motorn i utvecklingen. Staden är platsen dit alla vill och där kunskapen flödar vilt.

Den moderna staden verkar vara ett slags kunskapens Galapagos. En plats fylld av – vild och ibland kanske även vacker – kunskap som lockar på oss.

Boken basunerar ut att städerna nu fått en dominant position i världsekonomin. De samlar, stora mängder människor och med dessa människor kommer ansamling av arbetskraft, möjliga kunder och kreativitet. Författarna menar att vi kan prata om en övergång från det multinationella till det multiurbana, företagen ser städer snarare än länder som sin marknad. Riktigheten i resonemanget är tveksamt. Att städer hänger samman med handel och att städer växer fram där människor rör sig och försörjer sig (vid kusten, vid vägar, vid älvar och floder) är inget nytt. Vad för motiv har författarna lägga fram det här som en nyhet?

Ordet nämns inte uttryckligen men den stad som författarna romantiserar är inte bara den plats där många människor bor och lever tillsammans. Inte heller en stad där handel och ekonomisk tillväxt står i centrum. Det är en stad där inte bara den lokala borgerligheten utan även för de offentliga företrädarna för staden prioriterar handel och ekonomisk tillväxt. Det vill säga en stad där kommunen inte längre prioriterar att tillhandahålla välfärd och social service utan istället lägger sina resurser på att aktivt konkurrera om resurser med andra städer. Konkurrensen sker genom bl a företagsvänliga reformer, stöd till upplevelseindustri och massiv stadsmarknadsföring.

I Göteborg har det här tagit sig uttryck i kommunens engagemang i evenemang genom Got Event, marknadsföring av staden genom deltagande på MIPIM-mässan och en aktiv politik för att gentrifiering genom Älvstranden Utveckling (och i framtiden också Utveckling Nordost). För några år sedan skrev vi en längre text om det här och vi rekommenderar också Erik Perssons text i Arbetaren om de demokratiska konsekvenserna av en ökad privat-offentlig samverkan i stadsplaneringen.

Schlingmann och Nordström erkänner inte att det finns en baksida till den ansamlingen av kapital och människor som staden innebär. Den sociala ojämnlikheten som präglar våra moderna städer som nämns inte ens och de orter och regioner som avbefolkas behandlas närmast med förakt.

Alla pekar på staden. Allt pekar på att vårt habitat – när vi själva kan och får välja – är staden. Landsbygden har lite eller inget att erbjuda som kan stoppa eller vända denna utveckling. Idag är det sannolikt blott en global pandemi som skulle kunna stoppa eller vända utvecklingen. Mikroberna är urbaniseringens fiende nummer ett. Men sannolikt skulle även en pandomi endast skapa ett hack i kurvan. När smittan lagt sig återvänder vi sannolikt snabbt till våra älskade städer.

Slutligen skrivs det om innovation, kunskapen och kreativiteten och de kopplas samman med kommunikation, datachip och transistorer. Schlingmann och Nordström är måna om att presentera IT-ekonomin som något som ”slår sönder tidigare logiker”, något paradigmskiftande som gör att tidigare modeller för att analysera samhället inte längre går att applicera. Trots det dyrkas företagsledare, entreprenörer och marknadsliberalism som något evigt. Det finns ingen anledning att omvärdera dessa företeelser.

Schlingmann och Nordström har lagt upp den här boken för att försöka nå en opolitisk medelklass. Kontorsarbetare som flyttat från en mindre stad till en större för att studera eller jobba och som (likt de flesta av oss) känner ett behov av bekräftelse. Bekräftelse av att valt rätt och lever progressiva och moderna liv. Bekräftelsen den här boken försöker nå ut med är ideologisk, den påminner till stor del om Per Schlingmanns tidigare projekt att marknadsföra moderaterna som det nya arbetarpartiet.

Nu är det staden, det urbana och tjänstesamhället/kunskapsekonomin/den kognitiva kapitalismen som ska presenteras som en ny typ av borgerlighet. Likt Moderaterna vill Schlingmann och Nordström att staden och kunskapen ska ses som något allmängiltigt, bortom politiska konflikter.

Politiken präglades av en kamp mellan höger och vänster. Som vi ska visa ser vi nu tydliga rörelser mot att en ny värld tar form som domineras av städer, kvinnor, det vi kallar vild kunskap och ekoism istället för egoism. Kampen mellan höger och vänster omvandlas till höger och vänster.

Här lockar de säkerligen kommunpolitiker och tjänstemän (exploateringsingenjörer, centrumutvecklare m fl) som dagligen arbetar med att förvalta och planeramiljön vi bor och försörjer oss i. Och de förenas med miljöpartiets urbanister och nätverk som YIMBY) spridandet av en nyborgerligt laddad bild om hur en bra stad är och fungerar.

Sprid ordet!Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *