Urban express, första kapitlet – del 1

Nu är vi igång igen med vår kollektiva läsning av boken Urban Express igen! Det har gått lite trögt men vi är i gott mod. Lagom till träff 2 har vi sammanställt en sammanfattning av första kapitlet. Vi kommer publicera den i två delar.

Boken består av 15 stycken korta kapitel som alla avslutas med en så kallad ”Urban lag”. Författarna gör en tydlig poäng av att lagar inte kan användas för att förstå tillvaron utan ”för att navigera i den tillvaro vi kallar nu”. Framtiden är nämligen alltid oförutsägbar.

I bokens första kapitel så är lagen Våra liv koncentreras till staden. Kapitlet går igenom ett nuvarande tillstånd genom fyra tydliga teman:

1. Kapitalism
2. Kvinnor
3. Staden
4. Innovationer och kunskap

Författarna anstränger sig för att presentera tillvaron som fantastisk men rörig samt omöjlig att ta sig ur. Kapitalismen är en enda stor basar, en flygande marknadsplats.

Alla får vara med och vi kan inte längre välja. Ett system. En matris. Det är en stor idé som dominerar planeten för den av oss som inte har en fetisch för den store efterträdaren Kim Jon-Un eller gillar Nordkoreas originella shopping. Marknadsekonomi für alle!

Språket i citatet är väldigt typiskt för boken. När vi läst och pratat om texten är vi överens om att det vid första anblicken framstår som slarvigt men ju mer man läser så blir det tydligt att språket medvetet är stökigt och rörigt. Korta meningar staplas på varandra. Det är väldigt lättläst, ofta när man läser gör man det utan att riktigt uppfatta vad som står. Samtidigt upprepas vissa saker och nöts in i upplevelsen. Framsteg, frihet och kunskap.

Schlingmann och Nordström uppmanar oss att njuta mer av framgången. De frågar sig varför vi inte har fest i den flygande basaren för att fira de stora sprången i utvecklingen? Som särskilt exempel på framgången nämns kvinnorna.

Världens kvinnor som lever allt längre, utbildar sig mer och, i författarnas mening, konkurrerar ut männen. Kvinnors förbättrade levnadsvillkor presenteras indirekt som en effekt av världens höga utvecklingsnivå (utveckling mot en framtid som inte går att förstå) och inte som en effekt av kamp och organisering.

Friare, fiffigare och friskare än någonsin är lite drygt femtio procent av världens befolkning redo att växla in ekonomiska och vetenskapliga kvantsprång till rent humanisitiska dito. Mycket pekar på att den fria kvinna som Simone de Beauvoir 1949 drömmer om i sitt opus magnum Det andra könet – som ska ta sig själv i besittning – sakta men säkert håller på att bli en realitet.

Genomgående väljer författarna att plocka fram teoretiker som kritiserat det kapitalistiska systemet. I kapitlets första mening nämns Karl Marx och därefter rullar det på med namn som Piketty, Polanyi, Klein, Faludi, m fl. Vi tror att referenserna valts ut för att slå undan benen för kritiken. Likt ovan (med Simone de Beauvoir) så presenteras en uppenbart felaktig version av personens idéer för att författarna sedan ska kunna förklara att personen hade rätt eller att idéerna presenterar problem som vi måste fundera på. I kontrast till kritiken så presenteras hyllningen till systemet genom hänvisningar till uppfinnare, vetenskap och rapporter.

Språket och författarnas sätt att proaktivt förhålla sig till kritik öppnar upp en fråga vem boken egentligen är riktad till? Det känns helt tydligt när vi läser första kapitlet. För ingen kommer omvändas av den argumentation som boken lämnar ifrån sig. Inte heller erbjuder den någon fördjupning i resonemangen för nyliberaler och förespråkare för kapitalistisk stadsplanering. Vem hoppas Schlingmann och Nordström ska läsa detta? En nyckel för att förstå boken.

Det är en fråga som vi tar med oss i läsningen framöver. Vi återkommer inom kort med andra delen om staden och innovation.

Sprid ordet!Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *