Om Frihamnen och fastighetsägarna

Ohyresrätten är tillbaka efter ett kort juluppehåll! Sedan i december har det figurerat lite nyheter om byggandet av nya bostäder i Frihamnen vi tänkte passa på att kommentera.

Det är inte helt enkelt att fatta sig kort om Göteborg Stads stadsutvecklingsplaner. Försöker man sätta sig in i frågan förlorar man sig snabbt i röran av kommunala bolag, projekt, visioner, älvsrumsevenemang och soppluncher. Det finns ett myller av organisationer och verksamheter som heter ungefär samma sak (Vision Älvstaden, Projekt Centrala Älvstaden, Älvrummet, Utveckling Norra & Södra Älvstraden m.m.). Dessutom kryllar all officiell information av intetsägande begrepp som öppenhet, dialog, events, utbyte, hållbarhet, kreativitet och så vidare.

Informationen på sidor som centralaalvstaden.nu, alvstaden.goteborg.se och alvstranden.com kan sammanfattas på följande sätt:
• Staden ska utvecklas
• Det ska generera tillväxt
• Fyrahundraårsjubileet av Göteborg år 2021 är ett viktigt tidsmål.

Göteborg stads tidigare arbete med att ”utveckla” staden har mötts av hård kritik. Sen drygt tio år tillbaka har staden, genom sitt kommunala bolag Älvstranden Utveckling AB, aktivt drivit en gentrifiering av stadsdelarna Eriksberg, Lindholmen och Kvillebäcken på Hisingen. Med ett övergripande mål att exploatera värdet på kommunens mark så har nya och dyra bostäder byggts i områdena. I Kvillebäcken kostar en nybyggd enrumslägenhet mellan 6000-8000 kr i månaden (1). Hyror som över tid även kommer höja hyrorna på de befintliga lägenheterna kring Vågmästareplatsen samt ger ökade möjligheter för s.k. renovräkningar (när bostadsbolag genom oönskade och omfattande renoveringar försöker göra sig av med hyresgäster som inte har råd att betala).

Kritik har även framkommit rörande hur Älvstranden Utveckling jobbar. För ungefär ett år sedan släpptes en granskningsrapport (av bolaget) där det riktades skarp kritik mot att bolaget brast i den interna styrningen samt inte klarade att visa upp viktig dokumentation för personalhantering och inköp. (2)

Parallellt med stadens misslyckande har en motståndsrörelse vuxit fram mot den oroväckande bostadsutvecklingen i Göteborg. En rörelse av boendenätverk och politiska grupper. Den samlade kritiken har satt press på staden att, i alla fall till viss del, ändra fokus på sina exploateringsprojekt. När nu Frihamnen ska byggas om har staden beslutat att en fjärdedel (2500 av totalt 10 000 bostäder som ska vara klara till 2035) av de planerade bostäderna ska ha en hyra anpassad för att människor med lägre inkomster ska ha råd att bo där. Hyresnivån ska låsas, genom avtal, på omkring 15 år. (3)

Försöket att garantera en fjärdedel bostäder med rimlig hyra är något vi ser positivt på. Främst ur synpunkten att politisk organisering kring bostadsfrågor och stadsplanering skapat ett tryck och bidragit till förändring. Däremot är den förändring som förslaget i praktiken innebär alldeles för litet. Av alla planerade bostäder utgörs alltså endast hälften av hyresrätter och det är endast hälften av de hyresrätterna som byggs för hushåll med normal inkomst. Resterande 75% av Frihamnen kommer likt Lindholmen, Eriksberg och Kvillebäcken att byggas för den övre medelklassen.

Privata fastighetsbolag har mobiliserat medialt mot stadens initiativ. Organisationen Fastighetsägarna har under året flera gånger uttalat sig negativt om förslaget. Redan när förslaget presenterades i våras var de kritiska mot att politiken lade sig i hyresnivåerna, därefter larmades man om att rimliga hyror skulle få investerare att fly Göteborg. (4)(5) I december när det presenterades vilka bolag som skulle få bygga på Frihamnen gick Fastighetsägarnas VD Charlotte Andersson ut med ett eget förslag om hur normalinkomsttagare ska kunna betala höga hyror. (6)

– Vi tycker att man ska ge bidrag till individer istället för till bostäder. Vi har föreslagit att kommunen ska använda pengarna från markförsäljningen och använda som ett extra bostadsbidrag. Då kan resurssvaga bo i exklusiva lägenheter vid vattnet, säger hon.

Bidrag av den här typen är inte bidrag till s.k. ”resurssvaga” utan subventioner till fastighetskapitalister som vill ta ut högre hyra än boende har råd att betala. Fastighetsägarna vill ha offentlig hjälp för att upprätthålla en bostadsmarknad präglad av fastighetsspekulation som endast gynnar de som bygger och hyr ut.

Utspelet från Fastighetsägarna kan tyckas fräck men är egentligen inte så konstigt. De representerar de privata vinstintressena på fastighets- och bostadsmarknaden, vinstintressen som står i rak motsats till intressen hos de som hyr och bor. Fastighetsägarna är dessutom vana att få som de vill, stadspolitiken handlar allt som oftast om olika metoder för att göra fastighetskapitalisterna så glada som möjligt. En politik som nu hotas av en brokig men växande stadskampsrörelse.

Slutsatsen för oss är att vi måste se frågan om Frihamnen som en del av en större konflikt. En konflikt mellan de som betalar för boende och de som bygger, äger och hyr ut bostäder. Fastighetsägarnas uttalanden vittnar om att vi inte delar intressen med fastighetskapitalisterna. Vi behöver gemensamt ägda bostäder för gemensamma intressen.

(1) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5568190
(2) http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/ovrigt,revisionskritik_mot_alvstranden_utveckling
(3) http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2379448-frihamnen-forst-med-billiga-hyresratter
(4) http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2384572-kommunens-hyresexperiment-riskerar-sla-bakut
(5) http://www.hemhyra.se/vastra-gotaland/fastighetsagarna-befarar-att-investeringarna-flyr
(6) http://www.etc.se/inrikes/forsoker-stoppa-projekt-med-billiga-hyresratter

Sprid ordet!Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *