Nya sätt att försöka motivera utförsäljning av allmännyttiga bostäder

I förra veckan gjorde den borgerliga politikern (tidigare Moderaterna, numera Demokraterna i Göteborg) ett utspel om att han önskade en utredning med en utvärdering av utförsäljningen av 500 allmännyttiga bostäder i Tynnered, Eriksbo och Gårdsten som gjordes för drygt tio år sedan. Wannholt vill få underlag kring huruvida det här var en lyckad aktion med en förhoppning om att kunna använda det som motivering att sälja ut mer allmännyttiga bostäder framöver. Utredningen kommer med största sannolikhet att bli av men det är särskilt intressant att titta på hur Wannholt börjar försöka motivera varför bostäderna ska omvandlas till bostadsrätter.

Inspirerad av ekonomhistorikern och miljonprogramskritikern Jan Jörnmark så anser Wannholt att det behövs ”en mer blandad stad”, något som han hoppas få fram genom att tvinga fram en utförsäljning av allmännyttan. Under ganska lång tid har begreppet blandstad varit ett populärt begrepp för att beskriva hur bra det ska bli när stadsdelar byggs om men det har lika länge diskuterats vad som faktiskt menas med uttrycket. Boverket skriver i sin rapport från 2005 om blandstaden att det i stadsbyggnadsdebatten länge har önskats ” efterlysts bostadsmiljöer som inte är sovstäder utan har ett liv även dagtid” och att stadsdelar som är funktionsintegrerad med kortare avstånd mellan bostäder och arbetsplatser är ett sätt att nå det här. Färre människor arbetar inom industri och på andra stora anläggningar idag än när miljonprogrammet byggdes och det ger möjligheter att planera städer på andra sätt. Förtätning och funktionsintegrering är i och med det verktyg som till större del kan användas för att förbättra människors vardag, även om de till lika stor del kan användas för att ge mer makt åt fastighetsägare och kapital.

Wannholts definition av blandstad är emellertid en helt annan än Boverkets. För honom handlar det inte så mycket om att stadsdelen ska byggas om med mindre avstånd mellan boende och arbetsplatser utan att boendeformen ska blandas. Idén om att det ska vara blandat mellan hyresrätter och bostadsrätter i ett område innebär dock sällan politiska insatser för att klämma in mer billiga hyresrätter i Örgryte eller Långedrag utan används uteslutande som hävstång för försöka bygga mer bostadsrätter i områden med mycket hyresrätter.

Det här försöket att motivera utförsäljningar utan att argumentera för att det skulle vara önskvärt i sig utan istället för att det är nödvändigt för att ett annat syfte känner vi igen från andra städer. Närmast från Umeå där nyliberala sossar försöker sälja ut 10% av allmännyttan för att ha råd att klara avbetalningar på de lån som kommunen tagit för att tillsammans med Balticgruppen bygga landmärkesbygganden Väven. Beslutet har pressats igenom den kommunala beslutskedjan med obefintliga möjligheter för medborgare att hindra beslutet med motiveringen att försäljningen är nödvändig snarare än något som ska debatteras politiskt och sedan beslutas. I Malmö så beslutade Socialdemokraterna att sälja 1650 lägenheter i Rosengård för att ha råd med byggandet av det 22 våningar höga tornet Culture Casbah. Precis som i Umeå så agerade Socialdemokraterna mer utifrån taktiken att de behövde frigöra kapital för att ha råd med investeringen i landsmärkesbyggen trots att det inte gjorts klart innan beslut om att bygga tornet tagits.

Här i Göteborg planeras det just nu för stora ombyggnationer runt det nya Karlavagnstornet, Masthuggskajen och det nya området runt centralstationen med titeln RegionCity Göteborg. En nyliberal stadsutvecklingspolitik där man först säljer in hur fint och nödvändigt det som ska byggas är och sedan letar efter sätt att låta stadens befolkning ta kostnaden utan möjlighet att påverka.

Sprid ordet!Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *