Vad är en markanvisning och hur används de i Göteborg?

Det finns en uppsjö av lagstiftning som reglerar användandet av mark och byggandet av bostäder (och andra fastigheter). Genomgående är den är väldigt teknisk och ganska svår att tränga igenom för en oinsatt. Inom kommuner och vid privata fastighet- och byggföretag finns en armé av byråkrater anställda för att tolka, sköta om och navigera i all denna juridik.

För ett par år sedan inrättades en särskild (väldigt kort) lag som heter Lag om riktlinjer för kommunala markanvisningar. Lagen förenklar för kommuner att få igång byggande på kommunalt ägd mark. Den innebär nämligen att kommunen har rätt att upprätta ett avtal med en byggherre (någon som i egen regi utför byggarbeten, dvs anställer byggarbetare för att utföra byggarbeten) där man då låter denne bygga under särskilda förutsättningar som ges av kommunen.

Genom markanvisningar kan kommunen alltså, i förhandling med byggherrar, beställa en typ av bebyggelse på sin mark.

Göteborg är en av Sveriges mest segregerade städer, en stad i akut brist på bostäder i allmänhet och billiga hyresrätter i synnerhet. Det här märks dock inte i hur Göteborg stad arbetar med sina markanvisningar. I sitt policydokument för anvisning av mark för bostäder och verksamheter så börjar man med att lite allmänt önska att ”genomförande av ny bebyggelse i Göteborg ska bidra till en hållbar stadsutveckling såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt”.

Därefter specificeras det mer tydligt på vad staden ska eftersträva med sina markanvisningar. Det finns krav på bostäder ska ha god tillgänglighet, byggprojekten och fastighetsdriften ska vara miljöanpassade. Stadsmiljön ska ha stor variation mellan hustyper och storlek på lägenheter. Dessutom ska det finnas mångfald av lokaler för verksamheter och de lokalerna ska vara uppblandade med bostäder. Fastighetsnämnden ska också kunna kräva att man gör plats för barn- och äldreomsorg när man bygger efter markanvisningar.

Allt det här som räknas upp är politiskt ställda krav utifrån vilken typ av stad vi vill leva och bo i. Därför är det väldigt anmärkningsvärt att staden så tydligt undviker att nämna behovet av att bygga för tillgodose invånarnas stora behov av billiga hyresrätter och inte minst att bygga för att bryta segregationen som präglar Göteborg och skapar eskalerande samhällsproblem. Politikerna kan inte gömma sig bakom att de saknar verktyg för att åtgärda det här. Vi måste hitta sätt att kräva att de börjar använda dem.

Allmänna badet är en möjlighet!

Ohyresrätten återvänder efter ett gott sommaruppehåll, vi ska under hösten försöka fortsätta skriva regelbundet om kämpande hyresgäster, bostadsproblem och gentrifiering. Kanske (förhoppningsvis till och med) kommer skrivandet hamna lite i baksätet för egen bostadsaktivism och avslutande av långtgående projekt men det kommer i så fall ändå visa sig i aktivitet på sidan så det blir nog gött.

Nyligen har något hänt som gjorde att vi kände att vi var tvungna att skriva två inlägg. Det här som specifikt handlar om öppningen (och vandaliseringen) av det Allmänna badet samt också ett om stadsutveckling, bolaget Älvstranden Utveckling (som driver Allmänna badet) och de problem som Älvstrandsbolaget haft under de senaste två åren. Så texten ni läser nu ska handla lite om varför vi tror att den allmänna badplatsen har öppnats samt hur vi kan utnyttja det. Den hänger ihop med den andra texten men det blir för långt (och lite tråkigt) att trycka ihop allt i en post.

Öppnandet av badplatsen Allmänna badet vid Frihamnen (som är gratis och har öppet dagtid under vardagar och helger) släpptes som en nyhet i början av augusti. Kort efter att öppnandet lanserades gick SVT Nyheter väst ut med ett förslag om att badet skulle döpas om till något götebossklingande. De lanserade därefter en omröstning där förslaget Pöl Harbour segrade. Vilket såklart blev en medial händelse i sig.

Strax efter det här gemytliga stohejet så vandaliserades badet genom att någon hällde färg i poolen samt också sprejade ”Stoppa gentrifieringen” vid ingången. Vandaliseringen innebar att badet fick stå stängt under sex dagar.

Även om vandaliseringen gjordes som någon typ av protest mot gentrifiering så är utfallet av aktionen helt negativ. Det är svårt att tänka sig någon positiv effekt av att vandalisera offentliga platser, särskilt om den platsen är ett allmän bad. I det här fallet kan vi endast utläsa två effekter. Den ena är att de som driver badet får sympatier för att de blir attackerade när de försöker göra något bra. Det andra är att det, utifrån den här protesten, blir lite lättare att presentera gentrifieringskritik som militanta gnällspikar.

Varför förlägger ens Älvstranden Utveckling en badplats med namnet ”Allmänna badet” i Frihamnen? Det hänger samman med kritiken som Älvstranden Utvecklings tidigare projekt fått. I många sammanhang har företrädare för Göteborg stad (stadsarkitekt m fl) sagt att man tagit åt sig av kritiken och att förändringarna av Frihamnen och Ringön ska ha en annan karaktär. En mer långsam gentrifiering (vilket givetvis inte är mer önskvärt). Frihamnen och Ringön kan ses som ett försök att visa att man gör just detta.

I Frihamnen har det krävts att delar av nybyggda bostäderna ska ha lägre hyror och kring Ringön finns tanken att området ska vara en tillåtande oas. Ett försök att blidka kritiskta röster och sälja in omvandlingsplanerna som något annat än vad som tidigare gjorts. Som givetvis Allmänna badet (både själva badplatsen och namnet) hänger samman med.

Det här ska vi inte vara naiva inför utan istället utnyttja. Det vill säga fortsatt kritiskt granska kommande omvandlingsprojekt men framförallt kräva att Göteborg stad på riktigt förändrar sina stadsomvandlingsprojekt. Det vill säga att de slutar se stadsdelar och boendeområden som något som potentiellt kan stimulera näringslivet och höja värdet på sin egen mark. Vi vill ha upprustning av miljonprogram och stadsdelar (utan att de boende får betala för det), allmänna badplatser och fler kostnadsfria gemensamma utrymmen i alla stadsdelar. Inte bara i Frihamnen utan också i Hammarkullen, Backa, Bergjön Rannebergen och Frölunda.

Älvstrandsbolaget och Göteborg stad har mindre politiskt svängrum i sina önskemål att bygga fler Eriksberg och Lindholmen. Nu finns chansen att höja och intensifiera kraven på den stad vi vill ha som ska präglas av boende för alla och gemensamma utrymmen.

Älvstranden Utveckling ska ta sig ur sin kris

Älvstranden Utveckling är återkommande tema hos oss. Bolaget har de senaste tjugo åren spelat en central roll i stadsomvandlingen i Göteborg. Vi tog upp deras historia i vår post om kommande omvandlingar i vårt inlägg om kommande omvandlingar av Masthuggskajen. Det är däremot värt att lägga till att ordet Utveckling i bolagsnamnet står för stadsutveckling, vilket rent krasst betyder att arbeta för att det ekonomiska värdet på ett område i staden ska öka. Ägaren (i det här fallet Göteborg stad) av området som då kan sälja och hyra ut mark och fastigheter till ett högre pris.

Älvstranden Utveckling har konkret gjort det här genom att skapa samarbeten med byggherrar, investerare och intressenter i området (ett konsortium) som förhandlar fram en plan kring vad som ska byggas, hur området ska se ut och vilken infrastruktur som behövs. Planen går sedan genom den byråkratiska processen där olika förvaltningar uttalar sig och därefter godkänns planen av byggnadsnämnden. Omvandlingsprojekten som Älvstrandsbolaget ligger bakom (stadsomvandling av Eriksberg, Lindholmen och Kville) har haft en stark politisk kraft bakom sig. Den byråkratiska processen har därför varit ganska så smärtfri, i vissa fall har man kunnat börja bygga innan det administrativa arbetet slutförts. Älvstrandsbolaget har över tid vant sig vid att de får som de vill och det har utvecklats en kultur där de betraktat gemensamt ägda markområden och fastigheter som ”deras” snarare än tillhörande staden, göteborgarna, folket, det allmänna. En kultur som i stort präglar samförståndet mellan den socialdemokratiska politiken och näringslivet i Göteborg.

För ett par år sedan stötte dock det här arbetssättet på hinder. ”Göteborgsandan” fick sig en törn i stort genom olika mut- och korruptionsskandaler. Stadsomvandlingar fick ytterligare kritik. Delvis genom att forskare och bostadsaktivister fick genomslag med budskapet att ”utvecklingen” skapat dyra , tråkiga och totalt gentrifierade områden. Det vill säga en klassisk kritisk fråga om ”för vem” stadsdelar utvecklas/omvandlas.

Utöver det så har det också uppkommit en bitande kritik mot hur själva arbetet utförts.Göteborgs stad jobbade aktivt för att utmåla området som kriminellt, skräpigt och osäkert. Omvandlingen (som likt Eriksberg och Lindholmen resulterat i ett dyrt och dött område) motiverades och legitimerades med att stadens ansvar att städa upp bland skräpet. Vid invigningen av bygget av Nya Kvillebäcken kallade Anneli Hulthén (kommunstyrelsens ordförande) det gamla Kville för Gazaremsan. Förberedelserna för att bygga Nya Kvillebäcken visade sig vara ganska så suspekt. Tillfälliga bygglov (som tillåtits av staden längre än vad som är lagligt) sades upp med kort varsel, föreningar och butiker lovades få nya lokaler utan att dessa löften infriades. Catharina Thörn och Katarina Despotovic redogör noggrant för det i sin artikel Här utplånas mångfalden. Vi skrev också om det här.

Dessutom släpptes stadens egen revision i början av 2014 en väldigt kritisk rapport kring hur Älvstranden Utveckling sköttes (kan läsas i helhet här). Rapporten rekommenderar bland annat bolaget att styra upp:

– Hur arbetet med riskanalys och internkontroll fungerar
– Säkerställa att bolaget fortsättningsvis följer gällande lagar och gällande riktlinjer från Göteborgs stad
– Följa upp arbetet som VDn utför (?!)
– Förstärka rutiner kring upphandlingsdokumentation
– Inför kontroller av hur stadens och bolagets egna regelverk för inköp- och upphandling följs.

Revisionen sammanfattar rapporten med orden

Vi anser att bristerna som konstaterats vid årets granskning är av sådan art och omfattning att bolaget inte kan bedömas ha levt upp till lagstiftningens och kommunfullmäktiges krav.

Så Älvstrandsbolaget har kritiserats hårt både utifrån deras resultat och deras metoder. Vilket låg bakom att bolaget bytte VD samt också knöts hårdare till stadshuset. Det är med det här som bakgrund som vi måste förstå att Älvstranden Utveckling plötsligt öppnar en gratis badplats med namnet ”Allmänna badet” vid Frihamnen.