Yimby Göteborg ger pris till entreprenören bakom Hisingsskrapan

För nästan exakt en månad sedan släppte Yimby Göteborg nyheten att de ger sitt årliga pris till den handkraftige entreprenören Ola Serneke som visar vägen framåt med sitt projekt att bygga Nordens högsta skyskrapa på Hisingen. Byggnaden ska vara en landmärkesbyggnad, dvs en byggnad som inte bara är huset i sig utan också ett försök till en symbol för Göteborgs stadsbild (likt Turning Torso i Malmö). Sådana här byggnader är perfekta för städer att använda i sin stadsmarknadsföring, en viktig del i entreprenör-/evenemangstäders engagemang för att locka utländskt kapital till investering.

3318212_2048_1152

Yimbys val att ge priset till den här typen av projekt är verkligen inget överraskande, det är snarare väldigt symptomatiskt för deras verksamhet. Ibland presenteras Yimby som en typ social rörelse för nytänkande i stadsplaneringen. I själva verket är de en liberal och elitistisk diskussionsklubb för de som företräder en stadsplanering där byggande och citykänsla går före alla sociala aspekter på livet i staden och inom bostadspolitiken.

Namnet står för Yes in my backyard och handlar enligt föreningen själva om en i grunden positiv inställning till förändringar i sitt närområde, att anse att förändring inte alls är samma sak som försämring. I motsats till Yimby står s.k. Nimbys (Not in my backyard), dvs de som står för motstånd mot förändringar i staden. Exempelvis grupper som är emot bullriga anläggningar eller nybyggnationer av dyra bostäder.

Att dela upp åsikter om staden i huruvida en är för eller emot förändringar är givetvis en klumpig uppdelning. Alla typer av protestgrupper blir här presenterade som konservativa enligt Yimby. Oavsett om de har olika materiella intressen och således också olika politiska inriktningar. Lokal organisering mot hyreshöjningar, begränsningar av offentliga utrymmen är samma sak som protestgrupper som kämpar för bevara Slussen.

Det är däremot inte lika brett vad som ingår i den där nya staden som vi ska ställa oss odelat positivt till. Vi i Allt åt Alla Göteborg kämpar för en stad utan klassklyftor och segregation. En stad där rätten till utrymme och bostad går före marknadsspekulation och bytesvärden. Där staden är en del av det gemensamma och där planerandet och förvaltandet av staden måste präglas demokrati och inflytande snarare än ständigt påskyndad kapitalistisk stadsutveckling.

Hos Yimby Göteborg finns inga artiklar eller artiklar som vittnar om en positiv grundinställning till den här typen av förändringar i staden.

I höstas var stod både vi och Yimby som arrangörer konferensen Bostadsvrålet 2 i Göteborg. En konferens där det anordnades föredrag och workshops om bristen på bostäder och lokal organisering i stadskampsfrågor. Vi kunde bla lyssna på föredrag från Nabila Abdul Fattah från Alby inte till salu och planeraren och aktivisten Michael Edwards som pratade om bostadsmarknad och arbetarklassens skuldsättning under rubriken Cities for people not for profit. Vi var flera grupper som låg bakom arrangemanget av konferensen, en av dem just Yimby Göteborg som på flera sätt avvek från övriga grupper som planerande konferensen.

Yimby arbetar som sagt inte med sociala frågor och de anser också att de grupper som arbetar med sociala aspekter på stadsplanering mest är i vägen för byggandet av en fräck innerstad. De deltog inte heller särskilt mycket i planerandet av konferensen, de var nämligen särskilt inbjudna av Hyresgästföreningen och kunde därför glida in lite lojt på Bostadsvrålet och hålla en presentation där de mest beklagade sig över att ICAs butik på Munkebäcktorget inte till utseendet påminner mer om centrala Tokyo.

Efter konferensen i höstas har de tagit ytterligare ställning genom att olika sätt beskriva stadskamp som konservativt och bakåtsträvande. De drivande i Yimby Göteborg är politiker, ekonomer, arkitekter, liberala skribenter, civilingenjörer och docenter på Chalmers. Givetvis är det bäst om experter (i gôtt samråd med Fastighetsägarna) får avgöra vad som är en god stad eller inte. Onödigt att ha massa boende och stadsinvånare som organiserar sig och stör.

Yimby är ett nätverk som präglas av en väldigt begränsad syn på vad en stad är, ett tätt samarbete med Fastighetsägarna och en oförmåga att ta upp de frågorna som mest påtagligt präglar stadens invånare (segregationen, bostadsbristen, att människor tvingas flytta på grund av hyreshöjningar, att gemensamma utrymmen minskar till förmån för kommersiell exploatering). De sociala rörelserna på Pennygången, Vita Björn, Biskopsgården m fl pekar mot en stadsplaneringspolitik som präglas av självorganisering och ökade krav på inflytande och självbestämmande. Vilket är betydligt mer nytänkande än en lobbygrupp för personer som suktar efter att göra karriär i byggbranschen eller byggpolitiken.

Låt oss då avslutningsvis se vilka frågor de lyfter fram (förutom den nya härliga förändringen att kommun och näringsliv samverkar kring ytterligare ett skrytbygge på Lindholmen).

Förenkla planprocessen för företagare
förenklad planprocess för företagare

Starta ett garde mot Nimby-grupper?
aktionsgrupp mot nimby

Självkörande bilar kan frigöra mark för exploatering
självkörande bilar

Tipsa om saker som Fastighetsägarna har skrivit
fastighetsägarna

Det är för tråkiga butiker på avenyn
tråkigabutikeravenyn

Business Region Göteborgs ”spaningar” från MIPIM.

Vi på Ohyresrätten har inte skrivit om Göteborgs stads deltagande på MIPIM på ett tag. Delvis för att årets mässa nu redan ägt rum men också på grund av andra pågående projekt som vi hoppas kunna presentera mer om inom kort.

För lite drygt en månad sedan åkte kommunens delegation (samordnad av Business Region Göteborg) ner till Cannes för att deltaga vid den här sjuka fastighetsmässan för att fortsätta omvandla staden från en plats där vi lever och bor till en affärsanläggning som behöver utländskt kapital för att kunna effektivare kunna producera vinster och konkurrera med andra svenska städer (främst Malmö).

Parallellt med det här så kämpar boende i miljonprogramsområdet Vita Björn i Majorna mot en renovräkning och segregationen i Göteborg fortsätter växa. Men skit i det, nu ska vi sälja Göteborg!

null

Det är tydligt att Business Region Göteborg känt ett behov att påverka tonläget kring stadens deltagande vid MIPIM-mässan. Samtidigt som mässan ägde rum så släppte BRG sex st korta ”spaningar” från mässan. Videoklipp som visar chefer och ledande politiker som tar minutkorta pauser från det flådiga mässlivet för att läsa innantill från förskrivna manus om vad som händer i Cannes.

Magnus Sigfusson, Fastighetsdirektör:

Ulf Kamne, Byggnadsnämnden:

Agneta Hammar, Stadsbyggnadsdirektör:

Henrik Einarsson, Etableringschef BRG:

Ann-Catrine Fogelgren, Byggnadsnämnden:

Jahja Ziqeraj, Fastighetsnämnden:

Från de här generiska klippen får vi inte reda på så mycket vad som händer på MIPIM men vi kan i alla fall läsa av vad Business Region Göteborg vill att vi ska tänka kring vad som händer på fastighetsmässan MIPIM. Vissa ord och fraser återkommer flera gånger

– Intresset kring/visa upp Göteborg
– Investeringar
– Möten/Mötesplatser
– Projekt
– Partners
– Det Nya Göteborg
– Nyfikenhet/Öppenhet
– Potential
– Helt rätt att vara här

Det är viktigt att tvätta bort stämpeln av att den här mässan bara är en stor internfest för fastighetsbranschen. Här jobbas det, det är mycket möten och viktiga grejer. Absolut inget glassande.

Bostadsbristen, segregationen och de sociala problemen nämns givetvis inte. Avsaknaden av demokratisk insyn kring det som presenteras på MIPIM kan anas i förbifarten. Ann-Catrine Fogelgren, 2:a vice ordförande i Byggnadsnämnden, säger plötsligt i sin presentation:

Vi har också fått höra om flera stycken projekt som ska dra igång i Göteborg.

Vi slutar med att konstatera att är givetvis fascinerande att en högt uppsatt politiker i Byggnadsnämnden i Göteborg får information om nya projekt i Göteborg på MIPIM-mässan. Långt bort från staden och människorna som direkt påverkas av dem och avlägset ifrån handlingsoffentligheten och den demokratiska insynen.

Vi auktionerade ut Älvrummet!

Stadsplaneringen i Göteborg bedrivs med ett skenande fokus på staden som ett varumärke och Göteborg som ”eventstaden”. Sälj inte ut Göteborg, skriver förbundet Allt åt alla Göteborg, och uppmanar till andra sätt att investera skattepengar.

Varje år anordnar vi i förbundet Allt åt Alla en gemensam stadskampsvecka över hela landet. Lokalförbundens arrangemang belyser specifika kamper och konflikter som rör våra städer, vårt boende och våra gemensamma områden.

I år bestod vår final av en symbolisk auktion utav Älvrummet, Älvstranden utveckling, Älvstrandsmodellen samt Gothenburg Business Region. Vi har länge varit oerhört frustrerade över hur stadsplaneringen drivs i Göteborg, med skenande fokus på staden som ett varumärke och Göteborg som ”Eventstaden”. I dag bedrivs en stadsplaneringspolitik där politikerna tävlar i nya sätt att lägga sig platt för fastighetsägare och markexploatörer i blind förhoppning om att vinsterna från deras kapitalistiska verksamhet till slut skall sippra ner till kommunens budget. Detta måste upphöra! Göteborg är inte ert att sälja ut! Investera istället pengarna i billigare hyresrätter, gratis kollektivtrafik och offentligt drivna förskolor och vårdcentraler. Det är de boende som ska ha rätten till staden!

I sin årsredovisning från 2012 beskriver självaste Älvstranden utveckling Älvrummet såhär: ”Lite skämtsamt brukar vi kalla Älvrummet för stadsplaneringens skyltfönster.” Visst är det så. Älvrummet är ett showroom där varumärket Göteborg visas upp och säljs. Det hålls arrangemang där staden presenterar ”hur Göteborg marknadsför sig på fastighets- och investerarmässan i Cannes” under rubriken ”Vem i hela världen vill bygga i Göteborg?”.

De bemanningsanställda guiderna inne på rummet uppmanas att undvika kritiska debatter med besökare samtidigt som guiderna inte utbildas om stadens sociala och ekonomiska segregerade situation. Ambitionen om att undfly konfliktperspektiv, kritiskt tänkande eller politiskt känsliga frågor kunde inte bli mer tydligt, särskilt inte med tanke på dess slogan ”kom ut nyfiken”. På så sätt flyttas stadsplaneringspolitiken längre från stadens invånares blickfång och därmed demokratisk insyn.

Göteborgs Stad har till och med namngett sin modell för hur staden smidigast planeras och ”hanteras”, nämligen Älvstrandsmodellen. Älvstrandsmodellen skapar givande samtal med näringslivet utan att påträngande medborgare kommer och stör, byggherrar kan dela upp mark sinsemellan och själva bestämma hur staden ska se ut. Gemenskaper skapas i sann bastuklubbsanda och priserna blir aldrig för låga, ansvaret sprids över så många aktörer att ett ansvarsutkrävande till slut blir omöjligt!

En av de viktigaste aktörerna i modellen är gentrifieringsbolaget Älvstranden Utveckling AB, som äger och förvaltar mark åt Göteborg Stad. De har också varit väldigt aktiva i arbetet att, genom inköpt reklam och fördelaktiga artiklar, arbeta bort besvärande namn som ”Hisingen” som ersatts med det urbant sköna ”Norra Älvstranden”. Passande om man vill flytta fokus från oväsentligheter som välfärd och sociala problem och istället knyta an stadsdelen till toner av tillväxt, innovation och entreprenörskap!

Alla försök att flytta besluten om stadsplanering från de boende till dyrt avlönade köpmän i kommunala bolag är en attack på de boende! Likaså är alla försök att göra om staden från en demokratisk rättighet till ett varumärke en attack på de boende! Enda sättet att vända den här utvecklingen är att organisera våra stadsdelar och ta tillbaka staden. Staden är inte deras att sälja ut, staden är vår!

Texten publicerades ursprungligen i tidningen Göteborgs Fria 26:e juni 2014.