Vinstuttag ur kommunala bolag

I dagarna har Hyregästföreningen i södra Skåne startat en kampanj rörande vinstuttag ur allmännyttiga bostadsbolag. En kampanj vi på Ohyresrätten vill hjälpa till att uppmärksamma. I samband med det passar vi också på att skriva lite om vinstuttag ur allmännyttan.

Ungefär en femtedel av Sveriges befolkning bor i allmännyttiga bostadsbolag eller stiftelser. Det vill säga bostadsbolag eller stiftelser som ägs av en eller flera kommuner.

Allmännyttan tillkom med hjälp av statliga pengar både för att lösa den bostadsbrist som fanns på 1950- och 60-talet och höja standarden på bostäder i Sverige. Den allra största delen av de allmännyttiga bostäderna byggdes mellan åren 1965-1974 genom det som brukas kallas för ”miljonprogrammet”. Ett samlat mål att under tio års tid bygga en miljon bostäder.

Bostäderna i miljonprogrammet är idag mellan 40-50 år gamla och behöver renoveras. Hur kostnaderna för dessa renoveringar ska fördelas debatteras och diskuteras på både lokal och nationell nivå. Ofta används kostnaderna för att renovera miljonprogrammen som svepskäl för att sälja ut delar av allmännyttan. Som exempelvis i fallet med utförsäljningen av delar av Botkyrkabyggen som resulterade i kampanjen Alby inte till salu.

Trots att renoveringarna av allmännyttan innebär kostnader så genererar uthyrningen av bostäder också enorma vinster till kommunerna. Vinster som alltså kommer ifrån hyresgästernas hyror. Hyresgästerna som också, som kommuninvånare, äger bostäderna i fråga. Enligt en särskild lag om kommunala bostadsbolag måste allmännyttan vara vinstdrivande. Lagen kom till efter att det visade sig att den svenska allmännyttan skulle kunna bryta mot EU:s konkurrenslagstiftning.

Så nu måste alltså kommunalt ägda bostäder drivas så att de går med vinst. Annars hotar de dem privata fastighetsägarnas vinster. Lagen befäste att privata vinster måste gå före allmänhetens bostadsbolag. Borgerliga politiker och föreningen Fastighetsägarna hejade ivrigt på lagförändringen.

Många kommuner passar på att föra över vinsterna från bolagen för att kunna använda pengarna till andra ändamål än underhåll av bostäder. Den femtedel som bor i allmännyttiga bostäder får nu bekosta större del av kommunens verksamhet än övriga kommuninvånare i Sverige. Under år 2012 fördes totalt vinster på 3,7 miljarder kronor över från allmännyttiga bostadsbolag i Sverige. Pengar som skulle kunna användas för renoveringar eller att bygga fler allmännyttiga bostäder.

Vi har alltså ett tillstånd där allmännyttan, som ursprungligen byggdes för att säga se till att de som inte hade råd att köpa eller bygga en egen bostad skulle kunna hyra en gemensamt ägd bostad, nu används som medel i en klasskamp uppifrån där de hyresgästerna får betala extra avgifter för att bekosta annan kommunal verksamhet. Det görs både i socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner. Något som blir extra problematiskt när kommunerna mer och mer skiftar från sina välfärdsuppdrag (driva skolor, socialtjänst, bostäder och vårdcentraler) och lägger mer och mer resurser på att stadsmarknadsföring och gentrifieringsprojekt .

I Skåne har Hyresgästföreningen mobiliserat mot detta och det är vi givetvis oerhört positiva till! Ansatsen i deras kampanj är att det inte är rimligt att det kommunala bostadsbolaget MKB ökar sina inkomster med 29 miljoner genom hyreshöjningar samtidigt som 30 miljoner av vinster flyttas från bostadsverksamheten till den kommunala budgeten. Hyresgästföreningen står ibland tandlösa inför renovräkningar och borgerlig stadsplanering men här driver de faktiskt en väldigt rimlig kampanj mot kommunernas sätt att använda hyresgästers hyror. En kampanj vi ger tummen upp till och vi hoppas också att den sprider sig över Sverige.

Bostad åt alla! Låt allmännyttan fungera som en motkraft mot den kommersiella bostadsmarknaden!

Urban express, första kapitlet – del 2

Två teman som tas upp i första kapitlet av Urban express återstår att kommentera. Staden samt Innovationer/Kunskap. Det här inledande kapitlet spretar mer än de som sedan följer. Framöver ska vi kommentera kapitlen mer kortfattat. Det finns annars en risk att vi gör den här boken mer avancerad än vad den är.

Kvinnors förbättrade levnadsvillkor fungerar som Schlingmann och Nordströms trofé för att visa att kapitalismen leder till absolut utveckling. Staden är motorn i utvecklingen. Staden är platsen dit alla vill och där kunskapen flödar vilt.

Den moderna staden verkar vara ett slags kunskapens Galapagos. En plats fylld av – vild och ibland kanske även vacker – kunskap som lockar på oss.

Boken basunerar ut att städerna nu fått en dominant position i världsekonomin. De samlar, stora mängder människor och med dessa människor kommer ansamling av arbetskraft, möjliga kunder och kreativitet. Författarna menar att vi kan prata om en övergång från det multinationella till det multiurbana, företagen ser städer snarare än länder som sin marknad. Riktigheten i resonemanget är tveksamt. Att städer hänger samman med handel och att städer växer fram där människor rör sig och försörjer sig (vid kusten, vid vägar, vid älvar och floder) är inget nytt. Vad för motiv har författarna lägga fram det här som en nyhet?

Ordet nämns inte uttryckligen men den stad som författarna romantiserar är inte bara den plats där många människor bor och lever tillsammans. Inte heller en stad där handel och ekonomisk tillväxt står i centrum. Det är en stad där inte bara den lokala borgerligheten utan även för de offentliga företrädarna för staden prioriterar handel och ekonomisk tillväxt. Det vill säga en stad där kommunen inte längre prioriterar att tillhandahålla välfärd och social service utan istället lägger sina resurser på att aktivt konkurrera om resurser med andra städer. Konkurrensen sker genom bl a företagsvänliga reformer, stöd till upplevelseindustri och massiv stadsmarknadsföring.

I Göteborg har det här tagit sig uttryck i kommunens engagemang i evenemang genom Got Event, marknadsföring av staden genom deltagande på MIPIM-mässan och en aktiv politik för att gentrifiering genom Älvstranden Utveckling (och i framtiden också Utveckling Nordost). För några år sedan skrev vi en längre text om det här och vi rekommenderar också Erik Perssons text i Arbetaren om de demokratiska konsekvenserna av en ökad privat-offentlig samverkan i stadsplaneringen.

Schlingmann och Nordström erkänner inte att det finns en baksida till den ansamlingen av kapital och människor som staden innebär. Den sociala ojämnlikheten som präglar våra moderna städer som nämns inte ens och de orter och regioner som avbefolkas behandlas närmast med förakt.

Alla pekar på staden. Allt pekar på att vårt habitat – när vi själva kan och får välja – är staden. Landsbygden har lite eller inget att erbjuda som kan stoppa eller vända denna utveckling. Idag är det sannolikt blott en global pandemi som skulle kunna stoppa eller vända utvecklingen. Mikroberna är urbaniseringens fiende nummer ett. Men sannolikt skulle även en pandomi endast skapa ett hack i kurvan. När smittan lagt sig återvänder vi sannolikt snabbt till våra älskade städer.

Slutligen skrivs det om innovation, kunskapen och kreativiteten och de kopplas samman med kommunikation, datachip och transistorer. Schlingmann och Nordström är måna om att presentera IT-ekonomin som något som ”slår sönder tidigare logiker”, något paradigmskiftande som gör att tidigare modeller för att analysera samhället inte längre går att applicera. Trots det dyrkas företagsledare, entreprenörer och marknadsliberalism som något evigt. Det finns ingen anledning att omvärdera dessa företeelser.

Schlingmann och Nordström har lagt upp den här boken för att försöka nå en opolitisk medelklass. Kontorsarbetare som flyttat från en mindre stad till en större för att studera eller jobba och som (likt de flesta av oss) känner ett behov av bekräftelse. Bekräftelse av att valt rätt och lever progressiva och moderna liv. Bekräftelsen den här boken försöker nå ut med är ideologisk, den påminner till stor del om Per Schlingmanns tidigare projekt att marknadsföra moderaterna som det nya arbetarpartiet.

Nu är det staden, det urbana och tjänstesamhället/kunskapsekonomin/den kognitiva kapitalismen som ska presenteras som en ny typ av borgerlighet. Likt Moderaterna vill Schlingmann och Nordström att staden och kunskapen ska ses som något allmängiltigt, bortom politiska konflikter.

Politiken präglades av en kamp mellan höger och vänster. Som vi ska visa ser vi nu tydliga rörelser mot att en ny värld tar form som domineras av städer, kvinnor, det vi kallar vild kunskap och ekoism istället för egoism. Kampen mellan höger och vänster omvandlas till höger och vänster.

Här lockar de säkerligen kommunpolitiker och tjänstemän (exploateringsingenjörer, centrumutvecklare m fl) som dagligen arbetar med att förvalta och planeramiljön vi bor och försörjer oss i. Och de förenas med miljöpartiets urbanister och nätverk som YIMBY) spridandet av en nyborgerligt laddad bild om hur en bra stad är och fungerar.

Urban express, första kapitlet – del 1

Nu är vi igång igen med vår kollektiva läsning av boken Urban Express igen! Det har gått lite trögt men vi är i gott mod. Lagom till träff 2 har vi sammanställt en sammanfattning av första kapitlet. Vi kommer publicera den i två delar.

Boken består av 15 stycken korta kapitel som alla avslutas med en så kallad ”Urban lag”. Författarna gör en tydlig poäng av att lagar inte kan användas för att förstå tillvaron utan ”för att navigera i den tillvaro vi kallar nu”. Framtiden är nämligen alltid oförutsägbar.

I bokens första kapitel så är lagen Våra liv koncentreras till staden. Kapitlet går igenom ett nuvarande tillstånd genom fyra tydliga teman:

1. Kapitalism
2. Kvinnor
3. Staden
4. Innovationer och kunskap

Författarna anstränger sig för att presentera tillvaron som fantastisk men rörig samt omöjlig att ta sig ur. Kapitalismen är en enda stor basar, en flygande marknadsplats.

Alla får vara med och vi kan inte längre välja. Ett system. En matris. Det är en stor idé som dominerar planeten för den av oss som inte har en fetisch för den store efterträdaren Kim Jon-Un eller gillar Nordkoreas originella shopping. Marknadsekonomi für alle!

Språket i citatet är väldigt typiskt för boken. När vi läst och pratat om texten är vi överens om att det vid första anblicken framstår som slarvigt men ju mer man läser så blir det tydligt att språket medvetet är stökigt och rörigt. Korta meningar staplas på varandra. Det är väldigt lättläst, ofta när man läser gör man det utan att riktigt uppfatta vad som står. Samtidigt upprepas vissa saker och nöts in i upplevelsen. Framsteg, frihet och kunskap.

Schlingmann och Nordström uppmanar oss att njuta mer av framgången. De frågar sig varför vi inte har fest i den flygande basaren för att fira de stora sprången i utvecklingen? Som särskilt exempel på framgången nämns kvinnorna.

Världens kvinnor som lever allt längre, utbildar sig mer och, i författarnas mening, konkurrerar ut männen. Kvinnors förbättrade levnadsvillkor presenteras indirekt som en effekt av världens höga utvecklingsnivå (utveckling mot en framtid som inte går att förstå) och inte som en effekt av kamp och organisering.

Friare, fiffigare och friskare än någonsin är lite drygt femtio procent av världens befolkning redo att växla in ekonomiska och vetenskapliga kvantsprång till rent humanisitiska dito. Mycket pekar på att den fria kvinna som Simone de Beauvoir 1949 drömmer om i sitt opus magnum Det andra könet – som ska ta sig själv i besittning – sakta men säkert håller på att bli en realitet.

Genomgående väljer författarna att plocka fram teoretiker som kritiserat det kapitalistiska systemet. I kapitlets första mening nämns Karl Marx och därefter rullar det på med namn som Piketty, Polanyi, Klein, Faludi, m fl. Vi tror att referenserna valts ut för att slå undan benen för kritiken. Likt ovan (med Simone de Beauvoir) så presenteras en uppenbart felaktig version av personens idéer för att författarna sedan ska kunna förklara att personen hade rätt eller att idéerna presenterar problem som vi måste fundera på. I kontrast till kritiken så presenteras hyllningen till systemet genom hänvisningar till uppfinnare, vetenskap och rapporter.

Språket och författarnas sätt att proaktivt förhålla sig till kritik öppnar upp en fråga vem boken egentligen är riktad till? Det känns helt tydligt när vi läser första kapitlet. För ingen kommer omvändas av den argumentation som boken lämnar ifrån sig. Inte heller erbjuder den någon fördjupning i resonemangen för nyliberaler och förespråkare för kapitalistisk stadsplanering. Vem hoppas Schlingmann och Nordström ska läsa detta? En nyckel för att förstå boken.

Det är en fråga som vi tar med oss i läsningen framöver. Vi återkommer inom kort med andra delen om staden och innovation.

Över 50 st kommunpolitiker och tjänstemän från Stockholm, Lund, Malmö, Uppsala (med flera) till MIPIM

I morgon börjar fastighetsmässan MIPIM i Cannes som vi skrivit om flera gånger.

Vi fortsätter arbetet med att gräva i hur Göteborg Stads arbete med MIPIM ser ut. Det går lätt att konstatera att resan och deltagandet samordnas av bolaget Business Region Göteborg. Ett bolag vi behöver titta närmare på då de driver många propagandaprojekt om stadsplanering och samförstånd mellan kommun och näringsliv.

Tills dess kan vi konstatera att tidsskriften Fastighetsvärlden (fastighetsbranschens affärsmagasin) idag publicerade en egen lista på vilka kommunpolitiker och högt uppsatta tjänstemän som åker till MIPIM. Vi återpublicerar listan nedan.

Fastighetsvärldens lista lämnar dock en del att önska. Enligt vår undersökning åker fyra st kommunpolitiker från nämnder och bolag till mässan. Enligt Fastighetsvärlden åker endast en politiker från Göteborg till Cannes. Förmodligen åker många fler kommunpolitiker än som listas nedan. Fastighetsvärlden medger att de fokuserat på ”ledande politiker”. Vi kan dock se att vissa kommuner och regioner är väldigt aktiva på MIPIM. I Skåne åker flera från både Lund och Malmö och i Stockholmsområdet deltar flera kommuner med avsevärda grupper.

Om du läser detta och bor i en annan kommun än Göteborg, tveka inte inför att själv begära ut uppgifter om exakt vilka som åker till MIPIM ifrån din kommun. Vår begäran om utlämning av allmän handling var väldigt enkel och kan givetvis kopieras till er kommun.

Hej!

Vi vill att det här mailet skickas till alla bolag och förvaltningar i staden. Vi vill ha svar på hur många personer respektive bolag och förvaltning planerar att skicka till MIPIM-mässan i Cannes i år. 

Det räcker att skicka begäran till stadens centrala brevlåda. Kommuner har en serviceskyldighet att förmedla vidare begäran till rätt plats.

Om ni vill att vi publicerar resultatet på vilka som åker från er kommun så gör vi gärna det! Kontakta oss på gbg@alltatalla.com.

NamnTitelStad/Kommun
Stefan SvenssonGruppledare (KD)Alingsås
David GrindExploateringschefDanderyd
Adam ReuterskoldKommunstyrelsens ordförande (M)Ekerö
Jörgen EdsvikKommunstyrelsens ordförande (S)Gävle
Inger Källgren SawelaKommunalråd i opposition (M)Gävle
Göran ArnellKommundirektör Gävle
Ulf KamneKommunalråd och ansvarig stadsutveckling, bostad och mark (Mp)Göteborg
Björn SiesjöStadsarkitektGöteborg
Martina MossbergOppositionsråd och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen (M)Haninge
Agneta HammarStadsbyggnadsdirektör Göteborg
Meeri WasbergKommunstyrelsens ordförande (S)Haninge
Britta OrringMark- och exploateringschefHaninge
Vesna JovicKommundirektörHuddinge
Göran PerssonKommundirektör (tf)Järfälla
Klas BergströmKommunstyrelsens ordförande (M)Knivsta
Bengt JonssonStadsbyggnadschef Luleå
Anders AlmgrenKommunstyrelsens ordförande (S)Lund
Christer WallinKommunstyrelsens 2:e vice ordförande (M)Lund
Inga HallénStadsbyggnadsdirektör Lund
Milan ObradovicKommunalråd, ansvarig Teknik och miljö, (S)Malmö
Karin Stjernfeldt JammehFinanskommunalråd (S)Malmö
Torbjörn TegnhammarOppositionsråd (M)Malmö
Karolina Skogkommunalråd, Ordförande stadsbyggnadsnämnden (Mp)Malmö
Pehr AnderssonNäringslivsdirektör Malmö
Christer LarssonStadsbyggnadsdirektör Malmö
Mats GerdauKommunstyrelsens ordförande (M)Nacka
Gunilla GlantzStadsbyggnadsdirektör Nacka
Pontus LindblomEtableringsansvarig Norrköping
Urban GranströmKommunstyrelsens ordförande (S)Nyköping
Katarina KämpeKommundirektör Sollentuna
Joakim LarssonOppositionsborgarråd (M)Stockholm
Roger MogertStadsbyggnadsborgarråd (S) Stockholm
Karin WanngårdFinansborgarråd (S)Stockholm
Ingela LidhStadsdirektör Stockholm
Lars RådhStadsdirektör Stockholm
Anette Scheibe LorentziStadsbyggnadsdirektör Stockholm
Bo RenmanKommundirektör Tyresö
Johan AlgernonKommunalråd (M)Täby
Leif GripestamKommunstyrelsens ordförande (M)Täby
Mathias BohmanKommunstyrelsens ordförande (S)Upplands Väsby
Per-Erik KanströmOppositionsråd (M)Upplands Väsby
Therez OlssonKommunalråd och vice ordförande i Plan- och Byggnadsnämnden (M)Uppsala
Ulla-Britt WickströmPlaneringschef Uppsala
Monica PetterssonKommunstyrelsens ordförande (M)Värmdö
Anders TeljebackKommunstyrelsens ordförande (S)Västerås
Bo DahllöfStadsdirektör Västerås
Anders ÅhrlinOppositionsråd (M)Örebro
Lennart BondesonKommunstyrelsens 1:a vice ordförande (KD)Örebro
Ulrika JanssonChef för planeringsavdelningenÖrebro
Martin WillénMark- och exploateringschefÖrebro
Peter NybergKommunchefÖsthammar